johansofia

Jag mår illa. Hur kan världen vara så otroligt ond. Jag pratar självklart om massakern i Norge.
Även fast jag inte bor i Norge, inte riktigt känner någon eller egentligen har någon närmare kontakt med Norge överhuvudtaget mår jag så dåligt av allt detta. En stor del av det kommer nog från, som en psykolog på tv sa, från att kolla för mkt på nyheterna om detta, läsa för mycket om det. Man mår bara sämre och sämre. Och nu har jag suttit och läst bloggar från ungdomar som varit på Ön och berättat om hur det hände. Människor som dog bredvid dom, blod, skrik, hjälplöshet.

Jag har har drömt mardrömmar om detta sen det hände. Jag blir skjuten varje gång. Drömmen är så stark att jag vaknar söndergråten varje morgon. - Att jag mår så dåligt här hemma. Jag vågar inte ens tänka på dom som verklgen upplevde det, föräldrar som saknar barn, folk som saknar sina vänner syskon och älskade.
Vissa vet inte ens om deras anhöriga lever eller är döda.

Att det händer i ett land så nära, ett land som jag besökt många gånger, ett land som jag älskar och funderat på att flytta till, ett land man aldrig trodde en tragedi som denna skulle ske.
Man kan inte låta bli att undra om Sverige är nästa offer? Vad händer nu? Allt ät ju så förstört. Så många människors liv är förstörda, de dom älskade är borta, hemska men, även vi som inte var där kommer känna mer rädsla för att gå ut. Jag säger det som så många sagt förr. Vart är världen påväg?

Mina tankar går till offer och anhöriga i Norge och övriga världen. Sen håller jag tummarna, blundar och önskar, som jag gjort så många gånger förr, att allt ont i världen bara kan försvinna.